Har pratat om hund i vissa blogginlägg och hittade denna underbara bild:






Mellandottern & Tito, hunden som jag hittade vid Haväng. En underbar hund med mycket eget sätt.

  Tyvärr klarade han inte av att bo hos oss när tvillingarna blev ca 1år utan började yla så fort någon av dem grät eller skrek. Det blev en ohållbar situation och vi gjorde ett försök med omplacering, men när det misslyckades tog vi beslutet att avliva honom. Ett otroligt tungt och svårt beslut, men ändå rätt beslut. Men jag saknar honom och nu när jag skriver detta så trillar tårarna ner för kinden...